Det här med övervikt

Publicerad 18.10.2017 kl. 19:43

Förutom sexuella övergrepp så tänker jag en del på övervikt just nu. Trevligt att vara i mitt huvud just nu, välkomna in... Eller vänd om, det skulle jag gärna göra vissa dagar.

Övervikt är inte något jag är bekväm att tala om. Det är så skamfyllt. Jag har alltid varit överviktig. På ett sätt eller annat. På högstadiet kom min kropp lite ikapp mej, men då hatade jag redan mej själv för mycket för att ens upptäcka det. Det är först på efterhand som jag kollar på bilder och inser hur fin jag var. Hatar att jag inte kunde förstå det då, utan stod och vände och vred på kroppen framför spegeln och såg allt som var fel.

Min kropp har alltid kommenterats. Och sen jag insåg att det var något fel med den (när jag var 6-7 år gammal) så har jag hatat att få kommentarer. Jag försöker filtrera ut de jag vet att inte är menade med något annat än kärlek, men varje kommentar gör ont.

Det finns dagar då jag vill panikträna. Bli smal och lycklig. Sen finns det dagar då jag faktiskt tycker om mej själv. Då jag tycker jag är lite snygg. Men kontrasterna blir stora, och ofta hamnar jag någonstans där i mitten vilket handlingsförlamar mej.

Ibland tittar jag på män (mina kompisar och bekanta eller främlingar) och på deras magar. Som inte är vältränade och kanske formats av öl och ohälsosam mat. Och tänker på vilken tur de har. De kanske känner en press att fylla samhällsnormer de också, men de kommer undan med ganska mycket. Särskilt kommer INGEN i dagens värld att fråga om de är gravida. Ingen ser på dem och tänker "hah, han har en mage som är större än idealet, han måste säkert vara gravid, för det är den logiska förklaringen". Snälla, skippa bara den frågan tills ni är 100 på att ni får det svar ni förväntar er. För fast den inte är illamenad så vill jag bara spy då jag hör det. Jag börjar fysiskt må illa och vill äta gurka och morötter för resten av mitt liv.

Jag har inte hittat en balans. Och jag vill inte ha tips och goda råd. Bara dela med mej lite av vad som händer i mitt huvud. För jag tänker varje dag på min kropp. Varje. Jävla. Dag. Och det är sjukt tungt ibland. Tyvärr.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Same! Aldrig är det bra: man vill vara smalare men samtidigt aldrig medge/acceptera det pga att det är ofeministiskt.
Matilda19.10.17 kl. 21:06
Eller hur? Otroligt frustrerande och tungt för en själv.
25.10.17 15:16