Bloggdöd?

Jag är kluven. Så kluven.

För några dagar sedan kom mejlet. Att Ratata kommer att läggas ned. Detta betyder också den här bloggen.

Jag har bloggat sedan jag var 14 år. Jag fyller 25 om bara några veckor. I över 10 år har jag dokumenterat mitt liv i ett eller annat format. Har haft fler bloggar än jag kan komma ihåg, och ibland kommer jag ihåg någon inloggning och får se all den ångest, sorg och glädje jag skrivit ner och delat med universum. Det är guldvärt.

Men nu kommer ett slut emot. Och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag bloggar inte regelbundet. Har inte gjort det på länge. Det finns ingen inspiration för det. Men jag älskat det också. Älskar att veta att det bara krävs en inloggning för att jag ska få skriva av mig om mitt liv. Älskar att få handskas med mina känslor i detta format. Älskar att veta att jag om 10 år kan gå tillbaka och se vad jag gjort, tänkt och känt.

Den stora frågan återstår ändå. Ska jag blogga? Orkar jag starta en ny blogg eller flytta denna till en ny portal. Det känns som att jag borde det. Men är inte säker på att jag vill.

Vi får kanske se. Jag vet inte. Vet inte om jag har läsare. Vet inte om jag har ork och lust. Vet inte om det finns några som helst orsaker annat än att det känns som att jag borde. Som att 11 år av bloggande inte får vara förjäves. 

Men jag vet inte.

20.06.2019 kl. 13:36

Graduångest

Hej från mitt djupa hål av graduångest.

Plötsligt fick jag för mig att nu satan ska jag bli klar med gradun. Har skrivit som en liten galning i en vecka nu och gradun börjar se... färdig ut?

Vet inte om jag är nöjd. Hatar allt jag skriver just nu eftersom jag stirrat på texten helt för länge. Men tror att den är lite bra ändå? Kanske. Vågar inte hoppas alltför mycket.

Imorgon ska jag lämna in den till min handledare. Hon får läsa och kommentera, och sedan har jag ännu en vecka på mig innan den måste vara inne i unis system. Skrämmande.

Efter det är det en massa slutuppgifter som ska göras och fixas på, och så börjar jag vara klar tror jag. Går gradun igenom så är det bara att ansöka om helhetsanteckningar och betyg och tadaa, I'm done!

Igår läste min älskade pojkvän igenom gradun och gav en massa bra feedback. Det var också så skönt för medan han satte en stor del av sin söndag på att vara snäll och hjälpa mig så kunde jag bara ligga i soffan och titta på modern family. Har varit så stressad att jag inte haft ro att själv titta på flera avsnitt av någon serie i rad. Så lite välmotiverad Netflixtid kändes underbart!

Försöker att inte gå under. Det kommer mycket bra veckoslutsprogram nu som håller mej vid liv! Ylonz på lördag, påskhäng med gymnasiegänget nästa vecka, sen blir det visst metroappro om jag fixar det och vappen rakt där efter! Så glad, lycklig och ivrig!

08.04.2019 kl. 11:53

Slutet närmar sig

Det börjar slå mig, jag ska verkligen bli färdig från uni.

Har idag avtalat tidigare inlämning av mina slutuppgifter i de två sista kurserna så att jag hinner få allt registrerat i tid. Om två timmar får jag respons på min gradu, och sedan är det bara att jobba klart med den.

Allt tar liksom slut. Kommer att måsta jobba reven av mig den kommande månaden, men det får vara värt det. En sista kraftansträngning, och sedan är det över. Inget kvar, bara jag har allt inne så ansöker jag om mitt avgångsbetyg.

Det skrämmer mig och gör mig ivrig. Det är ett nytt livsskede som börjar i höst. Mina sex år på uni är nästan slut. Ska påriktigt in i arbetslivet och skapa en karriär och ett liv för mig själv utanför studierna. Jag vill både gråta och hoppa av iver. Så rädd, nervös, förväntansfull och skräckslagen. Hur gör man då man inte studerar? Ingen aning.

Så om någon vet om ett jobb en språkvetare kunde jobba med så hit me up. Vill att mina långa studier i svenska, pedagogik och litteratur kommer till nytta.

18.03.2019 kl. 14:14

Otillräcklighet

Förra veckan var utmanande. På ett bra sätt. Jag gjorde så mycket, skrev så mycket, vaknade tidigt, åt regelbundet och jobbade som bara vad. Fick gratis spendera en vecka på ett forskningscentrum och bara andas gradu. Från morgon till kväll. Utmanande. Men bra. Grät lite första kvällen av ångesten som fyllde mig. Rädslan för något jag inte kunde sätta fingret på. Men sedan gick det bra.

Den här veckan fylls jag av känslan av otillräcklighet. Jag gör lite, skriver inger, sover länge, äter oregelbundet och känner verkligen inte att jag får något gjort. Och det är bara tisdag. 

Vill verkligen ta det lugnt. Min gradu ligger inne den här veckan för mellankommentarer. Är ändå över halvvägs ren. En god bit över halvvägs faktiskt. Jag vill ta det lugnt, samla tankarna, sitta här om äta mina jordnötssmöriga äppelbitar och fundera på om jag borde läsa lite kurslitteratur eller låta bli. För det är okej. 

Men känslan av otillräcklighet fyller mitt liv till så stor grad varje dag att den blir extra stark nu. Hur känner man att man inte är en misslyckad individ? Hur står man stolt och vågar säga vad man tycker utan att vara rädd för att bli dömd? Finns det en genväg? Jag vill så gärna ha en genväg. 

12.03.2019 kl. 14:23

Den starka vänskapen

Jag tänker mycket på bröllop just nu. Allt annat skulle vara konstigt. Jag tänker på två av mina bästa vänners kommande underbara bröllop och hur glad jag är för deras skull. Tänker också på mitt eget, även om det är en bit dit ännu. På allt jag vill och inte vill. Försöker forma tankar och känslor.

Jag tänker på vilka människor jag har runt mig. Tänker på att jag ibland sörjer att jag inte har haft de där riktigt riktigt långa vänskapsförhållandena. Där det finns bilder på dig och din bästis innan ni ens var tillräckligt gamla för att minnas att bilden togs. Eller söta kompisbilder från lågstadiet när ni blivit klädda i fula kläder som era mammor tyckte ni såg fina ut i.

Jag tänker att jag har gått misste om något. Min äldsta vän träffade jag första dagen i högstadiet. Men vi var inte vänner då. Min bästa vän träffade jag hösten jag gick på åttan. Vi var inte heller vänner då.

Sedan tänker jag att det kanske är bättre att bli vänner när man är lite äldre. När du redan har små delar av den personlighet du har som vuxen. När man fått växa tillsammans, utan att barnsligheten finns med. Också när du träffas då ni båda kommer in i vuxenskapet eller då ni redan formats till era egna individer. Hur värdefullt det är att hitta en sådan person som ser dej och gillar dig för den du är. Inte bara den du var.

Jag tänker på en av mina vänner som jag träffade när jag var skör. När jag var en liten fjortonårig individ som krävde mycket tid för att bli en egen person. Hur han inte passade in i min värld då, för att jag inte kunde ta emot vänner. Hur han nu passar så bra. När vi båda hittat oss själva och omfamnat oss själva. Hur viktigt det är att inte vara beroende, utan att få vara trygg i sig själv för att vara trygg i andra.

Jag tänker på mig och min pojkvän. Han som jag tänker gifta mig med och skapa ett liv med. Hur vi inte heller gick ihop. Jag behövde hans bekräftelse för mycket och det gjorde för ont. Hur vi hittade ett vi när vi var ett du och jag. Jag älskar tryggheten i det.

07.03.2019 kl. 16:00

Vad jag läser just nu

Vill bokblogga lite mer, så det är vad ni får idag. Har som vanligt flera böcker pågång samtidigt, det är mitt nya standard. Försöker allmänt uppliva mitt läsintresse på olika sätt, bland annat så har jag ju en bokklubb just nu! Hurraaa! Halpiskulturtanterna heter vi på instagram, följ oss där! Vi dricker öl och läser bibliotekslånade böcker, som en bör.

1. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. En Augustprisvinnare som är en väldigt stereotypisk sådan och vår senaste bokklubbsbok. Har kommit ungefär 1/4 in i boken, och trots att det går ganska snabbt och smidigt att läsa så är den svår! Hänger inte riktigt med, måste backa och läsa på nytt. Fundera och ta till mig lite i taget. Väldigt välskriven, vackert språk, intressant handling. Men också en riktig läsutmaning!

 

2. Odinsbarn av Siri Pettersen. Den första boken i en trilogi. Det var en stund sedan jag läst YA fantasy, men åh så skönt det är! Handlingen går snabbt framåt, översättningen (från norska) är riktigt riktigt bra, världen är spännande och karaktärerna intressanta. Just en sådan bok som sitter extra bra att varva all gradulitteratur med! Rekommenderar för alla som vill smaka på fantasy men som är rädda för att de ska vara lika tungt som exempelvis Sagan om ringen. Det här är lätt att ta till sig och en bra inkörsport om man är lite osäker.

 

3. Kring denna kropp av Stina Wollter. Alltså. Jag älskar Stina! Verkligen älskar henne. Lyssnar på boken via Storytel, och den läses upp av henne själv. Har gråtit flera gången för den träffar mig rakt där den borde göra. Har insett saker om mej själv och måsta pausa bara för att tänka. Hon är så smart och har gått igenom så mycket. Verkligen ett starkt tips från mej! Den är underbar och hemsk och fantastisk och smart och välformulerad. Följ henne också gärna på instagram, där delar hon med sig av ännu fler smarta tankar.

04.03.2019 kl. 14:51

Nytt försök

Allt blir mer officiellt när man skriver ner det. Så detta är säkert mest ett inlägg för mej själv än för någon annan.

Jag försöker vara vege. Igen.

Har gjort ett par misslyckade försök. Eller misslyckade och misslyckade. För varje försök så har jag kommit lite längre i mina egna tankesätt och hittat fler grejer som verkligen är goda och som jag tagit in i mitt köttätande matliv.

Men nu. Nytt försök. Senaste gångerna har det fallit på mitt dåliga samvete. Då jag fallit för hönssås, biffar och hamburgare. Blivit arg och ledsen på mig själv och bara gett upp. Så nu kör vi en lite snällare taktik:

1. Jag ger mig själv ett mål kött i veckan. Någonstans där på 200 gram. Inkluderar rött kött och höna.

2. Borde väl egentligen kalla mig själv för pescetarian. Äter alltså fisk, ägg och mjölk. Fisken försöker jag hålla på den hållbara, miljövänliga sidan. Men äter inte i ärlighetens namn så mycket fisk. Så det lilla jag konsumerar ids jag inte skära bort just nu. Mjölkprodukterna skär jag bort i den mån som jag hittar hållbara veganprodukter. All vår joghurt och matgrädde har redan länge varit vegansk, och har ingen lust att gå tillbaka. Glass äter jag lite 50/50. Mjölken har jag svårt att välja bort, men försöker ha vatten allt oftare som matdryck. Kaffemjölken är nästan alltid havremjölk. Ägg älskar jag. Helt för mycket. Men försöker se till att hönorna har det så bra som möjligt. Ägg från burhöns kommer inte in genom min dörr.

Så. Känns bra att ha det svart på vitt. Ganska förlåtande regler ändå, men det känns bra att försöka. Min sambo är också mycket mer med på det här nu än tidigare omgångar, så det känns bra. Slipper göra egen mat och se på hans kött (som ofta ser jävligt mycket godare ut). Fast jag älskar djur så gör jag ju nog det här för miljön. För att jag inte kan se på vårt klimat och samtidigt med gott samvete äta kött. Det går inte. Och våra pengar räcker till att lägga några euro mer i veckan på att köpa vegemat. Också en enormt viktig faktor måste jag erkänna.

Men om ni har bra vegerecept så skicka gärna! Jag försöker fortfarande lista ut hur jag ska leva så att det inte slutar med att jag äter pasta varje dag :D

21.02.2019 kl. 16:07

Om att ha vänner

Glad vändag och alla hjärtans dag!

Som vanligt så orkar jag inte göra en stor grej av det. Vi passar med Hena på att gå på bio ikväll, men all panik över presenter, choko, middagar och sådant får vara. Orkar inte, vill inte, det var en vacker dröm som tonåring men nu känns det mest ångestfullt.

Jag låg vaken en stund i går kväll och tänkte tillbaka på vändagen. Hatade verkligen det i högstadiet. Från djupet av mitt hjärta. Hade aldrig en pojkvän och knappt några vänner heller. Inte i skolan i varje fall. Vi fick varje år en så kallad "kramtallrik". Den skulle man gå runt med och krama andra, och för varje kram skulle personer skriva sitt namn på papperstallriken. Minns att jag alltid genast kastade tallriken i skåpet. Det var helt för nolo att gå runt med en halvtom sådan runt halsen, medan alla andra hade sina fulla med namn. Eller det var vad jag såg i varje fall. Det var en popularitetstävling som så mycket annat, och jag kunde bara förlora.

Jag märker nog att det var något som gick sönder i mig i högstadiet. Som är svårt att reparera. Att i flera år bli nerhackad verbalt, både av sina vänner och dom som inte var det, att få veta att man nog är en lite sämre människa och att det är något fel med en. Jag har så svårt idag att lita på att mina vänner finns där för att stanna. Att jag inte är i vägen och någon som blir medbjuden bara för att det är nolo annars. Att jag kan få nya vänner och att folk inte tycker att jag är tråkig, dum, jobbig och någon man skrattar åt bakom ryggen.

Värt att säga är att jag bakom all osäkerhet ändå är otroligt lycklig över de vänner jag har <3 Över alla som finns där, hänger med år efter år, och de som jag lär känna bättre hela tiden. Jag älskar er, ni är värdefulla och jag hoppas att jag har hittat många vänner som kommer att hänga med ännu långt in i framtiden.

Glad vändag <3

14.02.2019 kl. 11:57

Jag sade JA!

Oj nej, insåg precis att mitt nyårsinlägg fortfarande ligger här opublicerat! Skrev det klart på nyårsafton, men eftersom jag ville gräva fram lite bilder ännu så publicerade jag det inte genast, och där ligger det fortfarande. Lovar att posta det den här veckan, om inte för någon annan orsak än att jag själv vill ha det!

Men året började i varje fall väldigt bra! Har haft ett super jullov, med en massa tid för mig själv och för människor jag tycker om. Nyårsafton var den bästa på en tid! Brukar vara lite kritiskt till nyårsfester, känns som så mycket press att man ska ha så himla otroligt roligt att det alltid blir lite motsatsen. Men i år var det så kravlöst att det blev en otroligt bra fest. Fina människor, helt för mycket skumppa, spel och samtal långt in på natten.

Följande dag var lite skakig, men brunchade och spelade bort krabbisen. Blev också tillfrågad att vara brudtärna (!!!!) vilket jag tog emot med en massa glädje och stolthet. Är så himla glad över och taggad på alla bröllop som kommer, särskilt som de två jag har inprickade råkar vara så nära och fina vänner, och jag spricker av glädje att de vill att jag firar deras dag så nära dem <3

 

I lördags fick jag också en egen kärleksdos <3 Hena friade till mig, och självklart sade jag JA! Det var en så fin dag, ett så fint sätt att göra det på. Lycka lycka lycka känner jag bara! Så roligt att få dela det med vänner och familjen, och se hur de sprudlar över av glädje. Så många skratt och tårar det här veckoslutet, på det allra bästa sättet!

 

Älskar dej förevigt och evigt och evigt <3

14.01.2019 kl. 14:19

Fem bästa böckerna jag läst i år

Kommer som vanligt att göra ett nyårsinlägg någon gång närmare nyår, men tänktegör en tillbakablick nu redan med en lista på de fem bästa böckerna jag läst i år! De kommer inte i en särskild ordning, det känns för svårt.

Det totala antalet böcker för min del för i år blev 22 (kan komma någon till ännu under julen) vilket känns riktigt bra! I år var året jag verkligen började uppskatta tjänster som Bookbeat och Storytel, eftersom det är så skönt att kunna konsumera böcker genom att lyssna på dem mellan varven.

 

Jaga vatten av Ellen Strömberg

Jaga vatten var en bok jag slukade på en dag. Tog kanske en liten paus för att det inte skulle gå så snabbt, men annars var det bara att plöja igenom den. Ett tips för alla som känner att de vill hitta glädjen i att läsa igen! De korta kapitlen i den otroligt tilltalande välskrivna stilen gjorde att jag blev kär i boken från de första sidorna. Hög igenkänningsfaktor i boken, ett väldigt välfungerande sätt att berätta en uppväxthistoria och ett vackert språk. Kommer absolut att läsa om den!

 

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Årets bästa fantasybok för min del! Av någon anledning hade jag missat denna otroligt hyllade fantasyförfattare, vilket jag lite skäms över. Läste på Goodreads att det här är en bok man ska läsa om man vill bli påmind om varför fantasy är så bra. Och jag håller med! Väldigt mycke typiska fantasyelement, men boken håller. Det magiska systemet är väldigt orginellt och jag är så facinerad av det! Stilen är bra och engelskan är inte för svår. Det tog en stund för mig att läsa den, och tog ibland längre pauser. Men det är tur nog inte en bok med väldigt förvirrande handling, så det gick bra att komma in i den igen trots pauser. Har önskat fortsättningen på boken i julklapp, och ser fram emot att få djupdyka ner i världen igen!

 

Milk and honey av Rupi Kaur

Rupi Kaur har blivit lite av ett skämt på nätet p.g.a. av folk tycker att det är löjligt att man kan skriva poesi om alldeles vardagliga saker. Men jag håller inte med. Diktsamlingen är alldeles underbar! Man kan känna igen sig i hennes dikter. De slår en just där de ska, och mitt hjärta knöt sig flera gånger. Diktsamligen har en välfungerande indelning, som gör att man kan lägga undan den och andas imellanåt. Den är också väldigt fint illustrerad, vilket gör att man stannar kvar vid varje dikt en liten stund längre och får en chans att ta in orden. Rekommenderar stark för alla som både älskar dikter och har lite svårt att ta sig igenom en hel samling!

 

The Hate U Give av Angie Thomas

Läste den i somras och den berörde mig så otroligt djupt. Den är visserligen en ungdomsroman, vilken skiner igenom ibland, men det är också en roman som jag vill att alla ska läsa. Den handlar om en ung flickas upplevelser av att vara mörkhyad och bo i ett område med mycket mörkhyade. Hur det känns att måsta vara medveten om sig själv, eftersom det finns en överhängande rädsla för att man själv eller en nära person ska bli utsatt för våld, och t.o.m. död, på grund av sin hudfärg. Hur det känns att bo i ett område som vita kallar för "getton" och "osäkra", och hur det är att både vilja bo kvar och göra stället bättre och flytta för att få ett bättre liv. Hur det känns att gå i en vit skola full med fördomar, och måsta leva ett dubbelt liv för att bli accepterad. All hemsk rasism och hur det är att se på från utsidan då medierna rapporterar om hur poliser skjuter mörkhyade på ett helt vrickat sätt. En så otroligt viktig bok på många sätt! Den har samma engelska titel på svenska, och jag läste alltså den översatta svenska versionen. Slangen blir lite klumpigt översatt, men överlag håller den. Min starkaste rekommendation!

 

Och hjärtat, det var mitt av Sara Ehnholm Hielm

Den absolut bästa essäsamlingen jag någonsin läst! Har lite svårt för essäsamlingar. Vill så gärna läsa dem, och har några stycken hemma. Men det blir ofta för svårt. För krångligt, för svårt att hitta den röda tråden, för många hänvisningar till sådant som det inte går att förstå om man inte är insatt. Men det gäller inte här. Sara Ehnholm Hielm skriver bl.a. om litteratur och tv serier på ett sätt som gör det lättbegipligt, utan att hon tappar bort passionen och orsaken till varför hon skriver om det. Jag vill läsa och se allt hon hänvisar till, för hon gör det ur en genuin kärlek. Samtidigt är hon proffs på att skapa den röda tråden, som till stor del blir hennes liv, och särskilt hennes liv i Rom. Extra saftigt är såklart hennes kapitel om uppbrottet på Schildts och Söderströms, och Förlagets uppkomst. Tror att alla kan uppskatta boken, eftersom den är så lättillgänglig och har ett språk man bara kan drunkna i. Hoppas innerligt hon fortsätter producera böcker!

 

Vilka är dina bästa boktips från i år?

20.12.2018 kl. 10:28

Nya nivåer av utmattning

Minns ni när jag för nästan jämt en månad sedan började ett inlägg med "Jag är så trött. Så himla himla trött." HAH. I knew less than Jon Snow.

Det är en konstig utmattning det här. Jag är lite fashinerad av den och lite rädd för den. Kommer det alltid att vara såhär tungt i december när man heltidsjobbar? För det är verkligen inte kul. Jag är så orklös. Så trött. Har så mycket att hinna med och så lite lust att göra något. Det är inte depression, det är inte att springa med huvudet före in i väggen, men det är... något.

Jag ser fram emot att sluta studera. För trots att det här är så tungt, så tror jag ändå att jag kommer att gilla att arbeta mer än att studera. Att ha ett fast sammanhang. Någonstans att gå till regelbundet. Samma människor som man ser, men inte i samma grad varje dag. Att få verkligen göra något. Att veta när man kommer till jobbet och när man lämnar jobbet. Att man verkligen lämnar jobbet på jobbet. Det finns inget man kan/ska göra hemma. Inget att prestera utanför de utsatta timmarna. Jag ser fram emot det.

Men att både jobba och studera. Det är för tungt. Alldeles för tungt. Lyfter på hatten till er som verkligen gör det konstant. Jag kan inte, det går inte. Jag blir bara för överväldigad av det.

Jag börjar också märka att det absolut är dags för lite ledighet. Mina känslor svämmar över titt som tätt och har nära till gråt nästan hela tiden. Satt precis på jobbet och kämpade mot tårarna då jag läste om de fantastiska gymnasieeleverna i Grankulla som står upp för miljön. Som trotsar skolans hot om frånvaro, eftersom det här är för viktigt. Gråter när jag ser på videon av en youtuber som just fött ett barn. Gråter när jag ser bilder på en annan som just fått en liten gravidmage. Gråter när jag känner mej ensam, gråter när jag känner mig älskad, gråter när jag tänker på något som är bra i mitt liv, gråter när jag ser videon på djur som visar varandra omtanke. Gråter helt enkelt ganska ofta just nu.

Men. Snart. Jul. Få sova, vara med nära och kära, koppla av, läsa böcker, allt. Måste jobba på mellandagarna men det har jag accepterat. Min sista arbetsdag är på nyårsafton. Sedan ska jag fira in det nya året lite småskaligt och fint. Och sedan börjar graduskrivande. Men ett graduskrivande där jag tänker sova långa morgnar och arbeta effektiva dagar.

Det har jag fan förtjänat!

19.12.2018 kl. 13:29

Julklappar och klimatångest

Trots julfiilisen så är också klimatångesten enorm såhär runt jul. Går omkring och har ångest över att köpa onödiga julklappar och hur mycket plast och skit som förbrukas runt jul och hur onödigt stor vår konsumtionshets blir.

Och jag vill ju köpa julklappar åt andra! I år har jag t.o.m. lite pengar, så behöver inte räkna varenda cent för att kolla vad jag har råd med. Jag kan köpa det jag tycker passar personen och som jag tror att hen genuint skulle bli glad för, inte det som är det billigaste.

Men. Usch för konsumtion ändå. Trots att det är bra konsumtion. Men planeten tar inte en julpaus och det är det som är så himla jobbigt.

Jag har i flera år köpt julklappar från diverse nätbutiker. Det är praktiskt, snabbt och jag kan i lugn och ro sitta och scrolla igenom alternativ. Gjorde det nästan i år också. Hade flera presenter utvalda då ångesten slog till. Måste vägra näthandel. Överlag också. Adlibris kommer jag aldrig att kunna motstå, men annars. Vägra låta flygplan köra dina saker till postkontor som kör runt på dina saker. Måste vägra mer utsläpp. Bara för att det är lätt.

Överlag så tror jag att det handlar om det. Måste våga vägra. Trots att det är jobbigt. För det kommer ju inte att vara lätt att skapa förändring. Förändring är jävla jobbigt. Och svårt och krångligt. Omställning kräver tid vi inte har. Därför handlar det om att våga. Våga ta aktiva beslut som är obekväma. 

Ska försöka vara så aktivt ekologisk i mina julklappar som det bara går i år. Och nästa år ännu mer. Aktiva val. Böcker är också tacksamma julklappar som ger mej väldigt lite ångest, så halleluja för det!

14.12.2018 kl. 09:33

Älskade december

Alltså äntligen <3 December är här! Har längtat ihjäl mig. Allt känns plötsligt ljusare, mer hoppfullt och underbart.

Har en litteraturtentamen som är det enda som tynger. Den är inte helt tråkig, men lång och invecklad och jag har börjat försent. Men november var för tung för att jag sku ha velat öppna en bok. Men nu gör jag det. För väl köra med klassisk raserfartsskriveri.

Har en helt fullspäckad vecka, men löjligt mycket kul!

Idag blev det bara jobb och litteraturtent. Måste få skrapa bort det allra jobbigaste genast. Lånade böcker från bibban på måfå och hoppas att jag inte behöver fler.

Imorgon är det jobbets julfest. Min första julfest på en arbetsplats! Så roligt och fin känsla. Vi ska ha middag på jobbet och sedan blir det Chess på kvällen. Biljetterna var så dyra att jag planerat att inte se den, så det kom som en väldigt glad överraskning!

På onsdag ska jag åka hem till Esbo eftersom

det på torsdag blir pepparkaksbak hemma! Min syster har också köpt nya superfina former så ser extra mycket fram emot det. På kvällen blir det middag hos två av våra vänner. En (förhoppningsvis) tradition som vi började förra året och så är super kul.

På fredag blir det äntligen spelkväll med DnD gänget. Löjligt länge sen sist...

Lördag kommer att gå åt till städ och stök eftersom tjejgänget kommer till oss på kvällen. Ser så himla mycket fram emot det! Tror inte vi alla tjejer från gymnasiegänget setts sen... gymnasiet. Vi är så sällan samlade. Men får vi julmysa tillsammans och det känns så fint. Vårt gymnasiegäng har fått några törnar, men är lycklig över de som finns kvar <3 Och tjejerna känns verkligen lite extra viktiga!

Veckan avslutas med att åka till Sibbo och fira mina föräldrars gudsöner. Alltid kul att få leka med dem och min guddotter, och de växer ju upp snabbare än jag hinner tänka på det.

03.12.2018 kl. 20:21

Jullängtan

Jag längtar ihjäl mig efter julen just nu. Liksom. Påriktigt. Det är så mycket kul i december! Ser fram emot att den här jävla skitmånaden ska ta slut. Tack och hejdå!

Har middagar och julfester och julmys och en hel massa inplanerat. Ser fram emot lite ledigt. Kan inte vänta på att få börja julbaka och pynta och fixa.

Vill köpa fina fina julklappar. Gå omkring i butiker. En hel dag. Bara titta och beundra och hitta just de rätta grejerna.

Också jobbet kommer att vara extra kul! Fixar på en julkalender som bäst. SLS instagram kommer att vara the place to be i december! Så in och följ. Får också en massa andra uppgifter som passar mig så himla bra.

Lite hemskt känns det att den sista månaden här på jobbet närmar sig. Snart är allt över. Kommer att ha sådan separationsångest ännu. Men samtidigt ser jag fram emot att äntligen ha tid att påriktigt komma igång med gradun. Även om jag inte ser fram emot själva skrivandet. Har också två super intressanta kurser på våren, så det känns som att jag kommer att avsluta min unikarriär på toppen i varje fall.

26.11.2018 kl. 13:11

Strider mot höstmörkret

Jag är så trött. Så himla himla trött. Höstmörkret slår mig extra hårt i år. Det är mörkt då jag sakta stänger dörren på morgonen för att inte väcka min sambo som får fortsätta sova en stund till. Det är mörkt när jag kommer hem på eftermiddagen. Jag klarar av att laga mat, titta på netflix och lite youtube. Kanske läsa något kapitel i en bok. Sedan somnar jag och vaknar lika trött nästa morgon.

Älskar mitt jobb. Men det ska bli skönt att bara fokusera på gradun och det sista i studierna nu på våren. Allt skoljobb jag borde göra om kvällarna stressar mig. Vet inte när jag ska göra det. Försöker läsa artiklar och lång vetenskapliga avhandlingar när det är tyst på jobbet, men det är svårt att komma framåt.

fredag blir det begravning. Försöker låta bli att tänka på det alltför mycket. Fokuserar istället på roliga saker. Fantastic Beasts på lördag med ett större kompisgäng. Min första bokklubbsträff på måndag. Inte tänka på sorg och död.

14.11.2018 kl. 10:20