Självinsikternas sommar

Jag måste nog säga att det här har varit en självinsikternas sommar. Och kanske på ett bra sätt. Tror jag. Vi måste ge det lite tid ännu.

Det har varit mycket rörigt och mycket som gjort att jag suttit på jobbet och kämpat mot tårarna vissa dagar. Men vet ni vad? Jag har verkligen levt som jag lär och talat om det! Inte öppet och med alla, utan med vissa utvalda som jag insett att kan ge mig det bästa stödet. Och damn det har hjälpt. Man lär väl sig av sina misstag antar jag.

En annan grej har varit att jag jobbat stenhårt på min självbild, och det kanske lite mer i smyg. Jag är verkligen i ett sådant skede av mitt liv att jag inte orkar hata mig själv längre. För det är tyvärr lite väl tungt. Det började som en otroligt hemsk tanke. Min kompis berättade att hon börjat använda en app som man matar in sin mat i, och den ger ett hälsosamt kaloriintag som man ska försöka hålla. Standardmålet är att gå ner ett halvt kilo i veckan, vilket känns ganska sunt men som gav mig ett otroligt illamående. Men jag testade den. Vägrar väga min mat och vägrar låta appen styra om jag kan äta glass eller inte (eller chips, helvete vad mycket kalorier man får av chips, men så värt det!). Försöker ta den med en nypa salt och skippar att mata in värden på veckoslut då jag gör något extra kul, som ett landeveckoslut med vänner eller festival. Det är inte värt det. Och låter ibland bli att mata in extra ohälsosamma grejer bara för att skippa skammen som medföljer.

Varför använder jag den då? Jo, för att jag inte har någon koll på mat. Det som den har gjort är att jag nu sakta inser att jag ska skippa skamkänslorna kring mat. För dom skamkänslorna är så starkt inbundna i mig. Jag inser att jag kan äta mer än jag trott, bara jag äter lite mer ”rätt saker”. Ibland då jag känt att jag haft en ”bra dag”, alltså att jag ätit otroligt lite och känt mig nöjd och glad, så har min kalorimängd varit en 800-900 kalorier under vad jag borde äta. Och det har varit ett wake up call för mig. Äta bör man annors dör man. Det finns inget fint i att inte äta.

Som följd till det här har jag mer försökt hitta motionsformer som inte är så jevla kalorifokuserade. Underbara fitnessfeministen är nog min förebild i det här. Så ska än en gång fixa ett unisportkort och börja träna. Försiktigt och på ett så lite självhatande sätt som möjligt. Och satsa på sådant som verkligen är roligt, och inte på sådant som jag känner att jag "borde". Tror också att appen får ha gjort sitt då, får lov att respektera mina egna mentala gränser för det här. Ska också passa på att köpa lite nya gymgrejer. Känner att en boost där också sitter bra. Min DIY gymväska (söndrig tygpåse som jag sytt lite fult) har gjort sitt, och har senast köpt träningskläder till högstadiets jumppatimmar. Så vill ha en väska som är lätt att bära med och kläder som sku sitta lite bättre och som jag inte skulle känna mig galet ful i. Tack.

Jag hoppas att jag gör bra beslut. Och att jag kan hitta ett sätt att leva som känns rätt. Tror jag tagit viktiga steg den här sommaren. Återstår att se.

10.08.2018 kl. 13:31

Att bli vuxen

Jag tänker väldigt mycket på att bli vuxen just nu. På vad det innebär. När är man vuxen? Och är det en dålig sak att vara eller inte vara det?

Jag tänker också mycket på att folk blir vuxna i olika takt. Och på hur man varken kan eller får dömma någon för hens vuxenhetsgrad. Men hur svårt det är att inte vara i takt med alla andra runt en.

Jag tänker mycket på hur svårt det kan kännas. Hur ensam man plötsligt blir. Hur man blir rädd för att yttra ord om oro och ångest. Hur alla vill verka som att de vet vad de håller på med. Hur man vill ge ett sken av att vara nöjd med sina livsval, hur ens studier känns meningsfulla, man hittar jobb som är just rätt, hur man absolut är fördig för äktenskap och barn och hur man inte kan vänta på att köpa det där huset på det där rätta stället. Hur ingenting oroar en och hur allt känns så otroligt rätt.

Jag tänker också mycket på hur vi måste våga tala med varandra. Hur jobbigt det är att sitta dagarna i ända och tänka på saker som känns svåra. Hur det plötsligt uppstår en massa orosmoment runt en som man inte har någon aning om hur man ska handskas med. Hur det uppstår en känsla av att man förlorar greppet. Hur man måste våga bli sin egen person och låta andra runt en också bli det. Hur du plötsligt själv måste tänka långsiktigt. Hur vill jag göra? Vad ska jag prioritera? Hur vill jag att mitt liv ska se ut?

Jag tänker på hur jag plötsligt behöver mina vänner på ett nytt sätt. Hur min pojkvän är min familj och vilken roll vem kommer att spela de kommande 10 åren. Att ha en nära vän betyder inte längre bara att du far hem till hen och har en sleepover. Din nära vän blir en del av alla viktiga händelser i ditt liv. Kanske din brudtärna/bestman, ditt barns gudmor/far och den som du ringer då det känns som att allt brister.

Jag tänker mycket på livet i allmänhet. Hur det här är en livssituation som kom långsamt och alldeles plötsligt.

Hur blir man vuxen?

23.07.2018 kl. 09:23

Lite äldre, lite klokare

Jag lever mitt sommarliv. Sitter på jobbet under veckan och ser på människor och väder som susar förbi. Carpar skiten ur veckosluten. Känner mig lite upp och ner och instabil, men så får det vara just nu.

Älskar verkligen mitt jobb! Kanske inte i skrivande stund, men nog överlag. Trodde inte jag skulle se något jag kunde tänka mig att göra i framtiden här, men ser människor jobba med otroligt intressanta grejer och ett hopp inom mig väcks. Vad underbart det är när det hoppet väcks! När jag hittar ännu en grej som gör att jag vet att jag studerat rätt grej. För en dag kanske kanske. Hoppas.

Ett år äldre har jag också blivit. Tänkte säga att jag inte blivit klokare för det men det kanske är en lögn. Lite har jag väl hunnit växa under ett år. Ägnade en del tid åt att kolla igenom min instagram. Och vad mycket jag hann med som 23-åring! Kanske jag kan säga att jag som 24 åring står lite stadigare på fötterna än jag gjorde för ett år sedan. Lite mer självkännedom. Lite mer insikter om mig själv.

De två senaste veckosluten har varit helt otroliga! Provinssi och min födelsedag. Det här är kanske inte inlägget för detaljer där, men jag har känt många lyckorus. Både över att göra otroligt roliga grejer och över att jag har löjligt fina vänner. Tror att det lyckoruset följer med mig en stund till. De kommande tre veckosluten kommer att vara lyckorusfyllda har jag på känn.

Tror jag återkommer efter sommaren. Lev ert bästa liv! Vi hörs i höst.

09.07.2018 kl. 12:07

Sommarlistan!

Ooooh! Såg att Ratata skapat en sommarlista, och fick genast fiilis att fylla i den. Brukade älska listor förr, och de är super roliga att läsa, så why not? Nu kör vi bara.

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?

Glass, värme och ljusa kvällsäventyr.


Kommer du jobba i sommar eller ha semester?

Jobba! Och är så taggad på det. Har fått ett vikariat hos SLS, så där kommer jag att tillbringa min sommar. Det blir fulltid från juni-augusti, så ingen semester för mig i sommar. Men hoppas på att hinna med en massa kul ändå.


Vad gör du helst en ledig kväll?

Hänger med vänner, dricker något gott och bara njuter av att den lilla sommar vi får. Sommar för mig är att bara vara. För allt är mycket lättare och mer kravfritt på sommaren. Något så simpelt som en AW känns som en drömmig sommarkväll.


Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?

Vad som helst för grillmat <3 Har inte själv en grill, så kräver grillmat hos alla som kan erbjuda det. Förstår inte varför det är så gott. Särskilt halloumi med någon god dippsås till!


Vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?

På min kompis lande! Vi samlas där varje år med ett kompisgäng (tror det blir sjunde året i år) och bara är tillsammans. Årets och sommarens höjdpunkt. Alla bästa sommarminnen (och minnen överlag, eller brist på dem) skapas där. Man får dra på sig fulkläder och simma och hänga och leva i en liten dagsfylla ett helt veckoslut. Det om något är livet.


Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?

En solig dag, lite på tjugo grader varmt med en lätt sommarvind. En massa god mat, dricka och glass hela dagen. Möjlighet att bada och ligga i gräsmattan och läsa den perfekta sommarromanen. Dela dagen med vänner och avsluta allt med en (myggfri) fest på en gräsmatta där man kan dansa barfota i sin bästa sommarklänning.


Ett fint sommarminne?

Åååh, så många minnen från det landestället jag nämnde tidigare. Att få åka dit med sina vänner och varva bilresan med deeptalk och karaoke. Sedan alla gången vi haft episka kubbspel på gräsmattan. Och bara fått sitta och titta på dem man älskar mest här på jorden fjanta runt och känna sig så hemma <3


Finns det någon låt du förknippar med sommaren?

Faller av Norlie & KKV!


Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?

1. Åka iväg på årets landeresa
2. Gå på keikka
3. Ligga på stranden en hel dag
4. Picnica
5. Läsa ungdomsromaner (är såååå inspirerad nu efter min praktik! Ska plöja igenom alla jag kommer åt som jag blivit tipsad om).

 

13.05.2018 kl. 21:22

Egoboosten jag behövde

Jag måste bara säga: den senaste tiden har gett mej en sån jedrans egoboost. Och den boosten kom i rätt tid!

Plötsligt går jag från att vara en sönderstressad själ, till en sönderstressad själ med lite bättre självförtroende. Min praktik har gått så himla bra. Hade sista lektionen igår, och allt gick bara så bra. Jag har gjort några större innehållsmässiga misstag, vilket får mej att tvivla på mina kunskaper i att lära ut grammatik. Men det kan jag komma över. Kontakten med eleverna och feedbacken jag fått har varit guld. Jag beröms för mitt lugn, tålamod och hur jag kan se saker ur nya synvinklar. Känner att mina övningar varit lyckade, och att eleverna fått en ganska rolig vår faktiskt. Tror för första gången att jag faktiskt sku göra ett bra jobb som moddalärare om en tjänst kom emot mej.

Min sommar räddades också. Sökte exakt ett jobb. Fick det. Det var årets största chock. När arbetsgivaren ringer och berättar att jag är en kompetent sökande och att min erfarenhet är såpass värdefull att jag får platsen. Vilken jedrans vinst det känns som! Efter alla år av miljoner arbetsansökningar då inget bara nappar. Och så blev förra sommaren helt fantastisk, och gav mej värdefull erfarenhet för det jag ska göra i sommar. Det känns så himla bra att jag inte kommer över det. Jag fick ett jobb. Inom min branch. Som jag är kompetent för. Som är på en plats där jag vill jobba också i framtiden. Äääääh!

Idag ska jag gå på en fortbildning om läsning, och är så ivrig. Tror att det blir helt fantastiskt. Har så mycket som jag känner att jag under veckoslutet måste sitta och skriva ner och samla ihop till en lärarmapp för mej själv. Så många tankar och idéer som bara inte får gå förlorade.

03.05.2018 kl. 07:40

Vårpepp och en sönderstressad själ

Stackars blogg, vad övergiven du blev! Men mitt liv rusar fram i 500km i timmen, och jag har inte tid att sitta ner och reflektera.

Praktiken är i full gång, och trots att jag hoppats på gymnasium så blev det högstadiet för min del. Delvis mitt eget val, eftersom jag inte var beredd att åka fram och tillbaka till Kyrkslätt varje dag. Då sku jag verkligen gå sönder.

Men älskar verkligen min praktik. Eleverna är underbara, och jag har fått de bästa som högstadiet kan erbjuda! Jag märker ändå hur svår tanken att måste undervisa t.ex. grammatik är, så tror att gymnasiet ändå är min grej. Men den här praktiken visar nog de bästa sidorna med högstadiet trots allt <3

Trots alla varma känslor så är jag så stressad... Praktiken tar precis all min tid, och mellan varven klämmer jag in jobb och seminariearbete. Det är helt galet, och min hjärna och min kropp hänger inte med. Känner igen alla utmattningssymptom från en tidigare vår. Känner att både minnet och kroppen sviker mig. Kan inte minnas grejer, och det jag minns måste jag få ta i min egen takt, oftast ett par dagar senare än alla andra önskar. Påsken var jag hemma hos mina föräldrar. Både för att Hena hade fullt program och för att jag sku få göra ingenting med gott samvete. Och jag var så trött... Sov 10 timmars nätter, och ändå hölls mina ögon knappt öppna under dagen. Känns som att jag bara inte hinner med.

Såg att det senaste inlägget handlade om att vi var påväg på resa, och insåg samtidigt att jag aldrig skrev något om det. Ska vi vara ärliga så tänker jag inte lova ett sådant inlägg heller. Men det var alldels underbart! Vi hade en massa tid för varandra, för samtal, för pussar och för gemensamma minnen. Vi såg en massa fint, gick otroligt mycket, åt god mat, goda bakelser och drack öl och vin. Såg fina byggnader, coola museum, mina efterlängtade pandan, fler fina kyrkor än vi orkade med och njöt av underbart vårväder. Allt var bara så bra.

Nu försöker jag peppa mig med att våren snart är här! Det är en massa kul på kommande. Ylonz och vappen är inte långt borta. Sommaren har redan en massa kul inplanerat. Jag har en spännande jobbintervju nästa vecka. Och så ska vi göra ett beslut om en resa som antagligen sker i oktober med gymnasiegänget <3 Sånt peppar en!

Ta hand om varandra!

06.04.2018 kl. 22:45

Resefeber

Nu tänker jag säga något löjligt orginellt, men fy att jag hatar den här kylan! Snö - najs, sol - nice, kombinationen - super nice. Men när real feel på telefonen säger -30 grader så fixar jag det inte längre!

Längtar ihjäl mig till att det ska bli måndag, för då åker jag och Hena iväg till Wien! Kollade att vädret där ligger ett par grader på båda sidorna om nollsträcket, men det kommer ju att kännas som södernvärme i jämförelse med det här. Googlar en massa och kollar på saker som vi ska se. Längtar efter fina byggnader och god mat. Ooh <3

Har i varje fall fått börja på min nya arbetsplats, vilket känns fantastiskt! Har ett arbetsrum, arbetsbord och arbetsdator. Så bra känsla! Och helt fria tider så de bidrar också till min bra känsla över det här. Har också en lärarpraktik som ska börja så småningom, och det är grym stress över det. Vet inte hur jag ska fixa mitt jobb med den obetalda slavgöran vid sidan om. En massa bitterhet runt det just nu, men tror också att det kommer att bli helt otroligt bra bara allt rullar igång.

Tröstar mej nu innan resan att jag imorgon får fara hem till Esbo och se om pappa lärt sig använda slow cookern jag och syrran gav honom i julklapp. Och på lördag blir det fest hemma hos oss. Så mycket bra det här veckoslutet!

01.03.2018 kl. 13:24

Teater, hemtent och februarimörker

Solen skiner underbart ute, men detta är ett hemtentsveckoslut. Hurraa... Är så trött på den, det känns jobbigt och hopplöst att komma fram till intelligenta meningar om pedagogik just nu.

Imorgon hoppas jag på att inte måsta kämpa längre. Planen är att gå på kirppis ett varv, komma hem och baka bullar och sedan ha spelkväll med några vänner. Perfekt söndag med andra ord!

Igår kämpade jag på med samma tent i flera timmar, men på kvällen tog jag paus för att gå på genrepet av Stockmann Stockmann, och medhörande öl efteråt. Själva pjäsen var... tjaa. Lite tunn. Rolig ibland, en del bra karaktärer, fantastiska skådisar. Men själva handlingen höll inte ens intresse och slutet var minst sagt en besvikelse. Sångerna kändes också påklistrade och gav inte någon extra dimension till handlingen.

Februari är nog en helt otroligt irriterande månad. Jag är trött på snö och kyla, och saknar värmen i solljuset. Försöker vitaminbomba mig själv, men februarimörkret är nog en jevel till att göra en trött och känslolös.

Tur att jag har fina vänner som håller mitt humör uppe! Har bland annat kört en fin "grupparbetesdag" som mest var brunch och djupa diskussioner. Och en vinkväll med styssen som var helt fantastisk. Annars har jag fyllt ut min tid med att spela zelda! Är så beroende! Det är ett helt fantastiskt spel som till på köpet är galet vackert. Känner nu ren ångest över att det kommer att ta slut vid något skede.

Måste också passa på att säga att min Ninendo Switch nog var det bästa uppköpet jag gjort på länge! Så värt pengarna! En otroligt bra konsol, och spelmängden till den ökar hela tiden. Älskar!

17.02.2018 kl. 12:34

En hyllning till vänskapen

Alltså jag frågar mej själv gång på gång: hur överlever män utan den vänskap som finns kvinnor emellan? Nu drar jag visserligen alla över en kam, säkert finns det lyckade och öppna samtal män emellan också (och en extra hyllning till konceptet killmiddag!), men jag ser så många män i min omgivning som inte alls har det jag har med mina kvinnliga vänner.

Dessa underbara öppna diskussioner som får flera stenar att trilla från ens axlar och hjärta. Som gör att man vet att man inte är så ensam med sina tankar och upplevelser. Som krossar de uppfattningar man har som gör att man känner sig ensam och bortkommen. När ens vän kan öppet och ärligt säga vad som finns bakom den vackra fasaden. Som ger en tröstande ord och fantastiska råd.

Jag älskar det.

Jag älskar mina vänner och jag älskar våra diskussioner. För ungefär en och en halv vecka sen var det ett sådant samtal vid vårt matbord mitt i natten när alla andra gått hem. Idag var det vid lunchbordet. Det är guldvärda stunder som jag bär med mej långt efter att diskussionen tagit slut och livet gått vidare.

22.01.2018 kl. 15:24

Treat yo self, ungefär

Jullovet tog slut. Mina lungor är fortfarande ganska sönder och fick stanna halvvägs upp till pedagogiska fakulteten idag och andas en stund. Post-lunginflammation och att klättra upp till den där jevla byggnaden var inte en bra kombo.

Men jag gjorde något som både är lite dumt och helt otroligt fantastiskt. Jag köpte äntligen en konsol!!! Nintendo Switch fick det bli. Har sååå länge drömt om att köpa något nytt eftersom min gamla PS3 är helt outdated, och jag har verkligen velat ha något att spela på. Men nuuu!

Den var dyr. Och impulsiv. Men åh som jag älskar den. Känner att det fick bli mitt plåster på såret som var det här jullovet. Visserligen lite dumt nu när jag skall försöka fixa en massa studier, hehe.

Nu skall jag återgå till mitt Zelda spel. Som jag är helt kär i.

17.01.2018 kl. 19:27

Mitt underbara jullov...

Alltså lunginflammation... Inget att rekommendera!

Började känna mig sjuk och hostig den 18.12 (kommer ihåg att jag var i Kampen för att byta ut Henas julklapp då allt plötsligt kändes otroligt jobbigt och jag kom hem helt utslagen) och efter det har jag i princip bara legat hemma sjuk. Edit, inte ens legat, att ligga ner är inget man gör med en galen hosta. Så har suttit i soffan i oergonomiska ställningar för att dämpa allt så mycket som möjligt. Naps har tagits sittande.

Julen var ett helvete helt fysiskt. Förutom alla mina sjukdomssymptom så var min syrras två kattungar hos mina föräldrar över jul. Två små fluffiga kattungar som jag är allergisk mot och som gav mej ännu mer andningsbesvär. Kul. Kom hem tillbaka den 26 och därifrån var det bara nerförsbacke.

Insåg dagen före nyårsafton att jag inte kan andas. Tog mej till apoteket och kom hem gråtande. Kunde gå ungefär 20 meter innan jag måste pausa för att andas. Och då menar jag total mommogång. Gick långsammare än ni tänker er. Hade tänkt gå till butiken (som är alldeles mitt emot apoteket) för att köpa joghurt, men det fick jag glömma eftersom mjölkdisken är i den bortre väggen, och jag visste att jag inte skulle fixa det. Kom hem med bussen och klättrade sakta sakta upp för trapporna, fick upp dörren, av med skorna och kastade mej på sängen och kippade efter luft. Top 10 mest skrämmande upplevelserna i mitt liv.

Så jullovet spenderades ensamt hemma. Har missat så mycket roligt och blivit alldeles galen på denna ensamhet. Tack och lov att Hena har behandlat mej som en prinsessa och gjort allt här hemma utan att ifrågasätta det. Min räddning <3

Nu är jag så redo att bli frisk! Behöver fortfarande ta det lugnt. Men imorgon skall jag iaf ut i världen på ett jobbmöte och, om mina lungor accepterar det, ett styssemöte. Mjukstartade lite på veckoslutet med Hobbitmaraton hemma hos Rebecca. Var löjligt lycklig över att lämna huset!

Summa sumarum: gå till läkaren! Inte bara i sista sekund när du inte kan andas längre!

08.01.2018 kl. 12:13

Mitt 2017

Julen kom och for. Året bytte. Ups.

Själv slutade inte mitt år på bästa sätt, och det var en tung början också. Blev sjuk i mitten av december med en helt galen hosta. Led genom julen, kom hem tillbaka och efter nyår (som jag spenderade i soffan för mej själv. Hena kom hem för att se på raketerna med mej, men annars dog jag för mej själv) tog jag mej till läkaren. För att få veta att jag har lunginflammation. Kul. Så inte bästa början på året, och jag håller på att bli lite galen av att hänga hemma och måsta skippa allt kul mina vänner gör!

Man anyways! Varje år brukar jag kolla igenom de mål jag satt upp för mig för det kommande året, så here we go! Förra årets inlägg hittar du här om du är nyfiken.

- Bli färdig kandidat och fira att jag tagit mej igenom tonvis av studier

OUH YES! Fick mina papper i handen och kunde inte vara stoltare. Kändes så himla bra att ha uppnått något konkret. Inser nu att jag inte riktigt firade det. Dagen jag fysiskt fick mina papper kollade vi på Game of Thrones hemma hos en kompis, och naturligt så bjöd jag på skumppa då. Men utöver det så firade jag inte riktigt. Slår på stort sen istället när jag blir magister!

 

- Ge mitt allt inför studentteaterns pjäs och njuta av att spela teater igen

Kanske en av de roligaste grejerna jag gjorde under året! Det var så himla stressigt under övningsperioden, men jag är lite stolt över hur bra jag fixade att planera mitt liv och få allt att snurra på. Tittade precis igenom min och Henas väggkalender för 2017, och skrattade högt åt hur marsmånad såg ut, då det stor ST på nästan varje dag. Men hade så roligt och det var fantastiskt att stå på scen framför publik igen. Njöt verkligen av att få göra något jag älskar igen.

 

- Bli bättre på att strukturera min tid så att jag hinner med både studier, kompisar och teater

Nå... Joo. Det kan jag väl säga. Visst behöver jag hela tiden jobba på det. Men med tanke på att jag verkligen hann med allt utan att bli helt galen visar att jag kanske fixade det.

 

- Göra något riktigt fantastiskt på sommaren som gör den minnesvärd

JA! Min underbara sommarpraktik. Kan inte sluta vara lycklig över hur bra sommaren blev tack vare det och vilka dörrar det öppnade för mig. Hann också med en hel del annat fantastiskt under sommaren. En otroligt kul mökkireissu, min födis, Tuska, fantastiska Worldcon (som verkligen kommer med på listan över minnesvärda saker, kommer aldrig att komma över hur coolt det var!) och en solig dag i Tallinn. Och även om det var väldigt sensommar så gifte sig min första kompis, och det var så fint att vara där och fira deras stora dag <3

 

- Bli en bättre bloggare! Producera texter! Inte glömma bort vad jag älskar att göra!

*insert so many laugh emojis*. So sorry. Nä. Verkligen inte. Mitt skrivande har verkligen lidigt. En del kreativa projekt har påbörjats, men inte mycket mer än så.

- Hitta lycka i vardagen och lyssna till mej själv och vad jag behöver. Som vanligt skall jag tänka på att JAG KAN och SHIT HAPPENS. Skall inte ge upp utan hellre be om hjälp.

Jag tror att jag har varit ganska snäll mot mig själv i år. Det känns så. Jag har varit lycklig i år och försökt att lita på mej själv mera och kasta mej själv in i situationer jag inte varit super bekväm med, bara för att inse att allt blev hur bra som helst. Självklart har det funnits svackor, och jag har inte på något sätt haft ett perfekt år. Men mycket har varit minnesvärt och bra. Och jag har människorna runt mej att tacka för det <3 Det är mina vänner som gör allt så fint!

 

Så 2017 är över. Vad vill jag att skall ske 2018?

- Avsluta mina pedagogiska studier och se till att få så mycket som möjligt ut av min praktik.
- Resa! Wien är inbokat, men något spontant utanpå det är också välkommet.
- Börja minst ett nytt jobb och lära mej nya och spännande saker.
- Börja på min gradu och se till att det blir en positiv upplevelse.
- Prioritera spontana kvällar med mina kompisar.
- Läsa mycket och hitta nya böcker att älska. Särskilt fantasy skall prioriteras i år.
- Fortsätta vara snäll mot mej själv! Tro på mej själv och våga saker. Komma ihåg att lita på andra och att jag inte måste orka allt själv.

Låt det här bli ett bra år!

05.01.2018 kl. 14:57

Kalorifokuserade gym

Lite försiktigt har jag börjat med att gå på gym igen. Och det är roligt! Gillar att vara där och det nya unisport gymmet i centrum är super bra. Dessutom var jag så smart att jag tog ett halvdagskort. Det betyder att jag måste komma till gymmet före kl 14.30, alltså före rusningstid. Vilket passar mig perfekt. 1. Jag får iväg mej själv när det finns tidspress och 2. jag får inte lika mycket ångest av att det finns en massa människor.

Det som irriterar mig något otroligt är motionsmaskinerna. För de är så inriktade på viknedgång. Jag har förr varit väldigt beroende av att kolla på hur mycket kalorier jag förbrukat, vilket verkligen inte är ett hälsosamt sätt att motionera på. Nu försöker jag att inte alls se på kaloriräknaren, men maskinerna gör det svårt för mig. Exempelvis på springmattan är det inte ens ett alternativ att dölja kalorierna. Och det gör mig så frustrerad. Varför måste motion alltid handla om just det? Varför får vi aldrig slå av kalori och viktnedgångstänket? Hatar också att så gott som alla maskiner har ett förinställt program som heter något i stil med "Fat Burn". Alltså fy. Blir så irriterad på det.

Tar mycket inspiration och stöd från instagram just nu. Följer kroppspositiva konton, och de är så upplyftande och bra att jag blir lite varm om hjärtat. Fina och underbara människor som visar att alla kroppar är vackra! Särskilt vill jag lyfta fram kontot sdahlstrom, Sara Dahlström, som är en sådan inspiration. Hon lyfter fram idrott och träning ur ett perspektiv som 0 procent fokuserar på viktnedgång eller att förändra sin kropp. Bara att må bra och ha det roligt. Och det är så fint att se <3 Mer sådant i allas flöden och liv tack!

28.11.2017 kl. 21:37

Föreningsverksamhet och den sinande orken

Jag har tänkt en del på ett blogginlägg som min underbart intelligenta kompis Fia skrev på sin blogg (länk). Om föreningsverksamhet och den så kallade "frivilligheten". Och liksom Fia så gillar jag ju föreningsverksamhet. Så otroligt mycket. Jag gillar att ha kontroll över saker, att planera och fixa och se underbara slutresultat. Men det är också tungt.

Det värsta är när man vet att de som är aktiva verkligen gör sitt bästa. Och ändå känns det som att man själv gör för mycket. Att man får bära ett stort lass och någonstans under arbetsglädjen finns en bitterhet. En bitterhet som inte borde finnas och man skäms över den. Men ändå biter den sig fast i en.

Problemet sitter säkert delvis i att jag, liksom många andra inom gruppen "duktiga flickor since year x", känner att det är så jobbigt att säga nej. Att man inte vill lägga ett extra lass på någon annan, och istället tar på sig helt för mycket. För att nog orkar jag. Nog fixar jag det. Det tar inte så mycket tid.

Bullshit

Det är svårt att bygga verksamhet på att skrapa ihop några som orkar vara engagerade, och sedan kasta ett alltför stort lass med saker som måste fixas på dem. Särskilt som man kan räkna med att det alltid finns någon i den gruppen som inte fixar det, och bestämmer sig för att inte vara aktiv utan bara symboliskt finnas med på ett hörn. 

Ibland när jag talar om föreningsgrejer med min pojkvän så blir det också så tydligt att varje förening har lite samma problem, men i väldigt olika skalor. När han var med i en stor förening samtidigt som jag var ordförande för en väldigt liten förening (båda då i Helsingfors) så kunde vi gnälla över samma saker. Folk fixar inte det de lovat, saker planeras för sent och det är svårt att få folk att komma på evenemang. Skillnaden är ju att när han t.ex. säger att folk inte kommer på evenemang så betyder det att 70 personer dök upp på sitsen. För en liten förening betyder det att sju anmälde sig och man måst pendla mellan om man har orken att hålla sitsen/festen eller om det är bättre att ställa in.

Det är alltså både på gott och ont som jag bara fått uppleva hur det är att vara med i en styrelse för små föreningar. Ens problem är kanske mindre och det är mindre att hålla koll på, men man måste också leva med känslan att ens medlemmar inte bryr sig tillräckligt om det man fixar ihop, och känslan av att inte få till det. För då den stora föreningen skrapar ihop 70 personer, så är det ungefär lika stor procent som när mina föreningar skrapar ihop 5-7 personer. Men skillnaden blir enorm. Och det skär lika mycket i hjärtat varje gång man måste ställa in något.

Nu känns det som att jag flummar iväg. Men så går det när dagen blivit lång, och ett höstmöte för en av mina föreningar ännu är på kommande ikväll.
Min poäng var kanske att det är jobbigt att sitta i en styrelse i en "studiestad" som Helsingfors. Man konkurrerar med så mycket och orken tar slut vid något skede. Ändå vill man hålla föreningar som man älskar så djup och mycket vid liv. Och någonstans borde jag hitta inom mig att det inte är min uppgift att göra en liten förening till den bästa som någonsin funnits. Det skulle vara underbart om jag någon gång ännu kunde acceptera att jag inte orkar med allt och säga "nej, nu får någon annan faktist göra det här!".

16.11.2017 kl. 16:31

Obekväma beslut

Jag får verkligen nu som då en reality check över att jag håller på att bli vuxen. Det är skrämmande och roligt på samma gång.

Jag har sökt ett jobb som jag verkligen vill ha. Men samtidigt skulle det betyda att jag sätter mina studier på paus för ett halvt år. Just som jag verkligen inte borde sätta allt på paus. 

Men jag har funderat på saken, och ibland måste man ta det beslutet som känns lite obekvämt. Och det kan ju hända att jag inte alls får jobbet. Skall på intervju, men det betyder ju verkligen inte att jag kommer att få det.

Måste bara inse att jag är på slutrakan av mina studier, och jag behöver lirka in fötterna på så många ställen som det bara är möjligt. För snart måste jag ha ett jobb. Ett riktigt jobb. För sedan finns det inget studiestöd att falla tillbaka på. Inga kurser att ta när jag inser att jag har lite tråkigt.

Så vet inte om jag ska be er hålla tummarna för att intervjun går bra eller inte. Kanske jag vill det ändå. Kanske. Fast det känns obekvämt.

11.11.2017 kl. 18:12